Skrivpuff: Vill ha.
den största
befrielsen
ever
är
när man gjort sig fri
från att
“vilja ha”jag
vill bara
ha
mer markerade
ögonbrynannars syns det
inte
när jag
höjer dem
Skrivpuff: Vill ha.
den största
befrielsen
ever
är
när man gjort sig fri
från att
“vilja ha”jag
vill bara
ha
mer markerade
ögonbrynannars syns det
inte
när jag
höjer dem
Skrivpuff: Vid.
tänk att man kan bli
helgonförklarad
i vår tid
det finns en man
en vanlig man
kallad påve
som kan
i vår tid
han har nu
helgonförklarat
två kvinnor
i vår tidjag står vid sidan om och tittar på
i vår tid
Skrivpuff: Bild på sid 16 i en tidning.
Illustrerad vetenskap.
han fattade bågen
siktade
tvekade en sekund
koncentrerade sig igen
drog in luft
höll andan
släppte av pilen
den träffade
mitt i hennes
hjärtahon drog en suck
av lättnad
Jag blev nästan själv lite förskräckt när jag såg vad jag skrev “träffade mitt i hennes hjärta“. Det ser ju hemskt ut! Fast jag tänkte ju bara på att det var kärlekens pil. Därför kom de två sista raderna till.
Men de är ju nästan hemska de med! Ville hon att han skulle ta livet av henne? Eller var det kärlekens pil som – hon kände – träffade?
Precis så här är det i verkliga livet!
Det är inte alls så som det ser ut! Det är på ett helt annat sätt!
Därför är det så viktigt med samtal!
Utan samtal får man aldrig veta.
Så är det bara!
Skrivpuff: Nämna.
tårna och fötterna
vickar lite
fram och tillbaka
det knäpper
och värker
vickar lite mera
det knäpper
och värker
vickar igen
vill att “det onda”
ska försvinna
inte knäppa
och värkavicka är som att
nämna
det onda
Skrivpuff: Styv.
ha ha ha
ja jag kan ju inte skriva
om det där styva
man kan känna av
ibland
det där styva
som liksom
tränger sig på
när man kramas
och pussas
och …
det där styva
som bara blir
envisare och
envisare …
till slut blir det
så påträngande
styvnackat
att …
Det där styva …… som jag inte skulle skriva om!
Skrivpuff: Relativt.
jag är relativt
hungrig nu
i själva verket
mycket hungrig
om jag tänker
efter
relativt tjurig
också
märker jag
det blir man
när man är
hungrigmed tanke på
omständigheterna
är jag
relativt nöjd
med denna
prestation
Skrivpuff: Hjärta.
Jag stod framför dig
men längtade
mig bort.
Du talade till mig
men jag hörde
inga ord.
Du tog min hand
men berörde inte
mitt hjärta.Min kropp
och min själ
befinner sig på
olika platser.
Ofta.
Mitt hjärta följer
alltid min själ –
mitt inre innersta.
Ditt når aldrig
du.
Skrivpuff: Tredje meningen på en sida mitt i boken – Canon EOS 6D.
På fliken {camera4} väljer du {Bildstil} och trycker sedan på <set>.
Ja jag gillar att testa.
Man lär sig på vägen,
tänker jag.
Förhoppningsvis
då mot en egen
personlig stil
i fotograferandet
Efter en svartvit
period
stannar jag
i det monochroma
och väljer blå ton
som jag hittar till
själv
men inte i
handledningen
Åh detta gillar jag!
tänkte jag
Min egen bildstil.
Min värld är blå.
blå blå blå
And I like it!Ps. Är fortfarande inne i den blå perioden 🙂
Ingen höjdare till skrivpuff men jag är trött
efter Nobelfesten (på iPaden).
Skrivpuff: Besked.
sprudlande
forsande
sammanstrålande
i dans
en piruett
bugning
och se’n
öm pardans
vibokstäverna
ordbildningarna
meningsskapandet
allt blir till
poesi
när du
talar
till
migen dag
men inte
idag
ska du få
mitt
besked
You must be logged in to post a comment.