Skrivpuff: Koncentrera.
Jag kände mig iakttagen. Vågade inte titta upp. Kände värmen stiga i min kropp. Troligen började kinderna blossa avslöjande. Kan ju aldrig dölja. Tidigare upplevde jag det väldigt pinsam. Nu har jag lärt mig leva med det. “Det är bara så jag är” tänker jag. “Inget att göra åt. That’s it!” Bryr mig alltså inte längre. Det får blossa på.
Skönt att sitta i en loge, tänker jag vidare. Än så länge är jag ensam här. Det finns plats för ytterligare fem. Jag sitter i främsta raden i logen. Över parkett. Här ser jag dansarna perfekt i rätt vinkel. Jag vet, för detta är “min” plats när jag besöker operan. Jag försöker koncentrera mig på programmet och vill veta om mina favoritdansare är med. Men jag verkar ha glömt deras namn.
“Undrar om han också gillar balett?”
Nu kunde jag inte hindra mig längre. Jag tittade upp. Mötte hans blick.
Den sade: “Får jag komma över till din loge?”
Min kroppstemperatur försvann.
Ögonlocken vägrade röra sig.
Jag ville läsa mer i hans ögon.
Och mer …
Ps. Kan berätta att det var en helt fantastisk föreställning! Romeo och Julia som balett. Tempo och energi. Otroliga kläder och scenkonst. Operahaz Budapest.
You must be logged in to post a comment.